Det här hände iofs för ganska länge sedan (typ i somras) men det har etsas sig fast i min hjärna som en traumatisk upplevelse.
Jag var på affären och handlade fredagsmys. Stod vid lösvikten och plockade på mig godsaker. Där stod även en liten grabb och plockade. Han var så liten att han inte nådde allt han ville ha. Han försökte febrilt få sin mamma att hjälpa honom men hon pratade i telefon och lyssnade inte. Efter ett tag gick hon iväg (antagligen för att grabben babblade så mycket så hon inte hörde personen i telefonen). Så jag hjälpte grabben istället. Plockade det han inte nådde själv.
När mamman kommer tillbaka så frågar hon vad han ville. Grabben svarar lugnt och nöjt:
"Inget, farbror har redan hjälpt mig."
FARBROR?! Wtf? När blev jag farbror? Ångestattack. Det var tacken för att man försökte göra dagens goda gärning :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Villa, Volvo och vovvar...
Du har varit farbror länge du! ;-)
Hus volvo vovve & mustasch:D
Tackarr... vad gulliga ni är.
Jag är inte bara bulkig... jag är gammal också.
Du är inte bulkig!!
du är korpulent:P
Ja ja korpulent.
Att ha volvo, villa, vovvar livskamrat vid 27 års ålder... då borde man inte kallas gubbe... man ska kallas lyckad!
Jag tvivlar dessutom på att pojken visste något om mig och förutsätter att han gick enbart efter utseendet :-(
När jag jobbade på Intersport var jag kring 20 år. Redan då blev man farbror. "Låt nu farbrorn hjälpa dig med skridkorna."
Tycker att 27 var ganska sent att bli kallad för farbror:-)
Skicka en kommentar