Jag är glad.

För jag har blivit farbror! Stort. Min bror Martin och hans sambo Linda fick en liten son i veckan, grattis världen!

Filmer

Kalottkampen i helgen. Sverige vann igen! Denna gång med mindre än 2 poäng så det var fruktansvärt tight denna gång. Grabbarna (Johan och Emil) var som vanligt grymma och gjorde oss stolta. Johan var lite sjuk så han fick inte ut max men kämpade på och drog hem viktiga poäng. Emil gjorde en kanontävling på alla sätt och vis!




Rekordlyft under invigning av "Mötesplats Östra". Spontanidrott i idrottshallen (typ öppet hus för att få jokkmokks ungdomar att röra sig).

Händelserika dagar :)

Senaste dagarna har varit ganska händelserika. På fredag ställde vi i ordning det mesta inför tävlingen på lördag. Fru hade en lite tjejafton på kvällen och jag höll mig undan så gott det gick :)
På lördag körde vi serieomgång 3 i spegelsalen i Jokkmokk. Tävlingen flöt på bra. Jag satt speaker och tyvärr var ljudet inte det bästa så det var tydligen mest bara lyftarna ute i "vänt-delen" som hörde vad jag sa. Publikmässigt var det utan tvekan den sämsta tävling vi haft. Sjukt lite folk! Iofs hade vi inte promotat röven av oss direkt men man tror ändå att det ska komma lite folk. Man tror väl lite naivt att när man har flera ungdomar som tävlar att åtminstone deras närmaste ska komma, men icke.
Överlag är jag nöjd med allt och det var en bra genomkörare för oss som arrangörer inför SL-DM som vi också ska arrangera senare i år och som känns som en "viktigare" tävling. En speciellt rolig sak var att Tommy klarade kvalet till SM i styrkelyft igen så nu är det klart.

Det går bra för oss i serierna.

Seniorlaget i Styrkelyft leder Div 2 med bara en omgång kvar. Ska rätt mycket till för att vi inte ska bli uppflyttade till nästa år.

Bänklaget ligger tvåa efter Göteborgs KK i Div1 och jag hoppas och tror att vi fixar uppflyttning till Allsvenskan nästa år.

Ungdomarna ligger tvåa i sin serie.

Damlaget ligger på en 8:e plats. Där har vi problem eftersom vi typ aldrig har fullt lag (tre lyftare).

Efter tävlingen var vi några som hade äran att bli bjudna på middag hos Christer och Anna. Vi hade en supertrevlig kväll och blev bjudna på min favoriträtt tacos!

På söndag hade vi lovat att hjälpa Tommy med att kapa hans ved. Hade det inte varit för Christer så hade det nog inte blivit av för både jag och Tommy var rätt tunga i huvud och kropp. Det gick ändå ganska bra när vi var tre stycken. På kvällen körde jag mina första "riktiga" knäböjar sen skadan... mös på med mäktiga 40kg på stången he he.

Vi har även hunnit vakta tågvagnarna lite halvhjärtat.

Till helgen är vi ett gäng som åker till Luleå pga Kalottkampen. Johan och Emil ska tävla, Tommy ska matcha och jag och Sara hade så tur (?) att vi blev tillfrågade att hjälpa till under tävlingen. Jag som speaker och Sara som sekreteriatflicka. Det innebär att vi får boende och bankett betalt :) Jag måste bara borsta bort den värsta rosten från min engelska eftersom jag måste snacka lite utrikiska när jag ska speaka.

Dags att byta namn?

Är det dags för klubben att byta namn? Jokkmokks Styrkelyftsklubb och Vaktförening kanske? :)

I veckan vaktar vi några tågvagnar under Barents Rescue, eller vad det nu heter.

Vi har tidigare varit publikvärdar när kronprinsessan besökte marknaden och vaktat tält och utrustning under Terra Madre.

Varför gör vi det? Tja, det ger lite extra pengar.... Eller nja, det borde göra det ialf. Kronprinsessan-jobbet var obetalt och Terra Madre har fortfarande inte hostat upp några pengar (skandal!). Men dom pengarna kommer väl så småningom. Och pengar för jobbet i veckan kommer vi att få.

Road to recovery del 4 - En vecka utan gips.

Idag är det en vecka sedan jag klippte gipset. Det känns som att det har hunnit hända en hel del tack och lov. Är noga med mina rehabövningar. Försöker köra korta stunder men ofta istället för långa "pass". Vissa övningar fixar jag fortfarande inte (tex "gå på tå" och tåhävningar på ett ben mm) men det känns ändå som jag blivit mjukare i fotleden. Har mer rörlighet men lugnt ifrån normal och långt ifrån smärtfri. Är dessutom svullen fortfarande.

Idag körde jag min första stund på balansbräda. Jag har även börjat gå kortare stunder utan kryckor.

På gymmet har det också hänt lite saker på så kort tid. Sist kunde jag köra bencurl för baksida lår utan att det gjorde för ont med kudden mot benet. Jag kör lite lätt benspark och bencurl varje pass nu. Efter första passet benspark så kändes det som hela vänsterbenet var sönderslitet trots att det knappt var några vikter jag jobbade med. Varenda muskelfiber kändes söndersliten... vänsterbenet är inte starkt nu!

Har lyckats göra några fulldjupa knäböj med endast kroppen men jag får gå ner riktigt långsamt och försiktigt och passa mig för att få vikten fram på foten för det fungerar inte. Knäböj är en av rehab-övningarna jag fått av sjukgymnasten så gnäll inte för att jag börjat med det redan.

Jag körde även lite lätt kronlyft på ryggpasset. När jag kör kronlyft behöver jag inte böja fotleden speciellt mycket och så länge jag fokuserade på att hålla vikten genom hälarna så gick det rätt bra. Skönt att göra en till styrkelyftsliknande övning förutom bänkpress. (kronlyft är precis som marklyft fast man börjar med stången en bit från marken)

Som med all träning så siktar jag på progression. Sakta men säkert lägga till saker för att utmana kroppen. Försöker ta det i lugn takt men ändå hela tiden utvecklas. Balansbrädan tex - idag körde jag bara några få minuter och jag stod med båda fötterna på brädan. Jag kommer så småningom lägga till fler pass per dag och i framtiden förhoppningsvis kunna stå på ett ben osv.

Svensexa del 3

GULD!

Vi har fått en mästare i klubben! Det är Christer "Hängballa" Högström som lyckades med bragden att ta guld på veteran-rm i bänkpress nu i söndags. Vi är så oerhört stolta och glada över gubben. Vinnarresultatet blev 167,5 kg. Skulle också vilja gratulera Andreas Lindkvist för framgångarna, han var coach under hela helgen och enligt Christer själv så var han ovärderlig. Grymt jobbat grabbar!

Vad har klubben framför sig nu då?
Kommande helg har vi en tävling i Jokkmokk i spegelsalen. Det är serieomgång 3 som ska köras. Tyvärr kommer det inte så mycket folk men det blir nog roligt ändå.

Helgen efter det är det landskamp (Kalottkampen) i Luleå. Vi har ju två grabbar uttagna för att representera Sverige - Johan Blind och Emil Högström. Tommy Lindkvist är uttagen till matcher/lindare.

Stor dag för JSLK!

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var det veteran-RM i Styrkelyft idag (får inte heta SM längre av någon tråkig jävla anledning, men det är samma sak.).
Vår ordförande och klubbpappa Christer "I Love Nalle Poppo" Högström tävlade i klass master 1 (dom minst gamla gamlingarna) -93 kg.

Och det gick SUPERBRA!

Ett silver, klarat kval till senior-SM och nytt personligt poängrekord! Jag är så oerhört stolt över gubben och riktigt glad för hans skull. Det var en riktigt kunglig prestation och jag ville bara flyga genom skärmen och våldkrama honom efter sista lyftet. Det som gör prestationen än mer imponerande är det faktum att gubbstrutten lyckades dra upp en gammal skada i ryggen förra veckan och inte var 100% på topp.

Jag känner fan lukten av en landslagsplats för gubben nu. Veteran-Nordiska och kanske tom EM nästa år?!

Christers resultat blev 275-172,5-262,5=710kg.

I morgon tävlar han i enbart bänkpress. Bänken har inte gått superbra på sista tiden och han tar inte den tävlingen på lika stort allvar därför blir det nog chansningar redan från ingångsvikten (?). Utbommning eller medalj!

Låååång dag med utbildning.

I morse åkte frugan. Matilda och Yolly mot Piteå. Trulldan tävlade i agility. Det gick tydligen inte så jättebra denna gång, Yollsan var hoppig och lite ofokuserad tydligen.

Själv klev jag upp vid sju och käkade frulle. Kl 8 skulle jag vara på folkets hus och gå utbildningen "Plattformen" som är en ledarskapsutbildning. Fokus ligger i ledarskap för barn upp till 15 år typ.

Vid 07.20 skickade jag ett sms till min klubbkompis som hade lovat att hämta mig (han skulle vara med på utbildningen också). När jag inte hade fått svar inom ett par minuter så började jag ringa... inget svar. 07.55 flippade jag lite lätt och började krycka iväg ner mot stan. När jag var vid återvinningsstationen sansade jag mig och insåg att det skulle ta en evighet att ta mig ner på kryckor. Ringde ett paniksamtal till Saras syster Linda och hade så tur att både hon och ungarna var vakna så hon kom och körde ner mig. Anlände 10 min för sent. Känns pinsamt och oerhört respektlöst att komma för sent till sådana här grejer... men bättre sent än aldrig? Min klubbkamrat dök upp 30-40 min efter mig.

Utbildningen höll på fram till 17.00 varav de sista två timmarna var mer praktiskt. Vi skulle leda träningspass med olika inriktning och med barn i olika åldrar (de andra deltagarna spelade barn).
Utbildningen har väl varit helt okej hittills. Inget direkt super-aha-moment, men ändå okej. Jag har ju instruerat ganska många år tidigare, och tom haft rena barngrupper så jag var ganska "varm i kläderna". Inget av den teoretiska informationen var speciellt banbrytande för mig heller. Men man fick tänka till lite ibland och man tänkte kanske i lite nya banor så det var lite givande ändå.

Dagens bottennapp var nog att göra grupparbete med tre killar som nyss kommit till Sverige och som inte pratade speciellt mycket svenska och ingen engelska. Försökte förklara det vi skulle läsa för dom och föra en dialog på något sätt, men utan någon direkt framgång. Gav till slut upp och gjorde vår del av arbetet själv och höll det muntliga föredraget själv. Det gick bra men var något frustrerande då det var tänkt som ett grupparbete som sagt. Funderade även på varför man skickar killar som inte kan språket på en sådan här utbildning, vad har dom för utbyte av det egentligen? Jag vet iofs orsaken till varför dom blev skickade men vill inte skriva om det här.

När utbildningen var över var det bara att snabba sig hem till datorn för att följa websändningen från veteran-RM i styrkelyft.

I morgon är det samma sak igen, utbildning från 8 till 17.

Sexiga fotbilder.

En bild på operationssåret och en bild som visar hur svullen fotleden blir efter att man gått rätt mycket (trots kryckor).

Road to recovery del 3

Sådär ja, första passet utan någon form av gips på benet genomfördes igår. Började med benspark. Ett ben i taget (eftersom höger ben är så dominant nu). Vänster ben fick extra många repetitioner. Jag körde på mäktiga 10 kg! Ha ha ha. Gick inte att köra tyngre eftersom fotleden är så pass svullen och det gjorde ont när kudden låg mot benet när jag hade mer vikt på. Nåja, fick igenom lite blod i benen ialf.

Testade sedan bencurl men det fungerade icke. Kudden tryckte farligt nära operationssåret och det var svullet och smärtsamt med tryck på baksidan så jag fick skita i den övningen.

Testade istället raka marklyft för att smiska baksida lår lite. Körde även här på mäktiga vikter - hela 30kg! :) Det visade sig att det inte heller gick så la ner den övningen också. Körde istället lite explosiv bänk, axlar och lite triceps. Alla jävla discoövningar står mig upp i halsen nu. Eller okej, dom är väl ganska roliga att köra... men inte ENBART fjollövningar (förutom bänk) vecka ut och vecka in.

Har skött rehabövningarna jag fick av sjukgymnasten också. Än märker jag ingen skillnad men det har ju gått så kort tid. Vill få upp lite rörlighet snabbt nu så jag kan hoppa upp på balansbrädan och kanske börja med lite fler övningar på gymmet.

Hur har jag tränat under den här tiden då? Väldigt lite faktiskt. Eller, tjaa. Man hade kanske kunnat se det som ett tillfälle till att öka på bänken lite... men det har nog inte blivit så. Har väl snittat en 2 pass i veckan typ från det jag kunde börja träna igen. Ibland 3 pass. Har inte kört så mycket mer bänk än jag normalt gör. Träningsmotivationen har varit riktigt låg och dessutom fick jag känningar av min skadade axel igen efter att ha hoppat på kryckor ett tag.
Har ju inte heller kunnat köra "riktig" tävlingsbänk så bänkpressen har inte heller varit så rolig (från början fick/kunde jag inte stödja på foten så fick köra FU-bänk och när jag fick stödja på den så kunde jag ju inte köra med brygga eftersom jag inte kunde böja fotleden).

Har inte följt något schema eller haft någon plan under gips-perioden (och kommer inte ha det den närmsta tiden heller) utan bara kört på lite. Varför? Har varit omöjligt att veta vad jag kunnat göra från vecka till vecka. Har lite små tankar och planer om framtiden men kan ju inte spika något, det blir att lyssna på foten och styra det efter den.

I övrigt har jag haft några småövningar för mig hemma under gipsperioden. Bla benspark utan vikt och stående bencurl. Bara för att hålla lite liv och rörelse i benet. Även benlyft och lite sådant för att hålla igång höft mm.

Road to recovery del 2

Jahapp. Hur går det här då?
Idag fick jag plocka bort gipset så jag måste väl säga att det går åt rätt håll ialf! Det har gått typ 43 dagar sedan olyckan. Känns ganska bra att bli av med skiten. Har iofs bara haft helgips i typ tre veckor och före det var det gipsskena. Helgipset var faktiskt mycket bättre än skenan. Från början lät det som att jag skulle få ha helgipset i 6 veckor så det verkar ju ändå ha gått bra eftersom det bara blev 3 veckor.

Det känns ändå hyfsat i fotleden. Riktigt stel är jag, lite ont när jag belastar den och lite svullen. Men den är ju stabil ialf. Ledbanden verkar inte vara så uttänjda så foten blir riktigt instabil vilket känns bra!

Fick träffa en sjukgymnast på en gång och har fått en del övningar och tips som jag ska följa slaviskt hade jag tänkt. Som det ser ut nu så kan jag ju såklart inte börja med böjträningen utan får inrikta mig på rörlighetsträning först och främst, sedan när rörligheten börjar komma tillbaka blir det balansbräda och sådant. Men benspark och bencurl kommer jag sätta igång med lite smått omgående. Gick över till Tommy när vi kom från Gällivare och fotade benen från olika vinklar. Ska även mäta dom idag. Kommer inte publicera bilder eller mått nu men kanske bjuder på "före och efter-bilder" senare när jag har kunnat träna ben ett tag. Har tappat ganska mycket massa på båda benen (men mest på det skadade då så klart) men även rumpan har krympt mycket. Får gå och dra upp byxorna hela tiden :)

Använder fortfarande kryckor så nästa stora lättnad blir väl när jag kan gå helt obehindrat utan dom hela tiden.