Pust...

Aldrig någonsin igen kommer jag att ta bort lister från köksluckor och försöka måla om dom. Never ever again.
Men nu börjar det vara färdigt ialf. Handtag saknas och skafferidörr + en låda är kvar nere på jobbet för torkning. Ska dessutom limma fast frontarna på två lådor som gått sönder. Trots att jag la ner min själ i underarbetet är jag inte 100% nöjd med resultatet. Visst blev det bättre än före, mycket bättre tom. Men inte så bra som jag ville.

Igår stannade jag kvar efter jobbet och grejade med luckorna. Åkte hem vid sju och åt lite och for ner igen sedan. For hem vid 22-tiden. Lång dag på jobbet med andra ord!

Idag är jag ledig... och i morgon. Åker till Altergård i morgon. Ska bli skönt.

Idag när jag var nere och hämtade skivorna + beställde färg mm så gick jag genom fabriken. När jag kommer in i emballeringen är det blod på golvet. Jag börjar följa blodspåret. Det ser ut som i en väldigt dålig skräckfilm. Dropp, dropp, dropp. Ett tydligt och fint blodspår. Jag följer spåret hela vägen in i omklädningsrummet. Träffar Eke och får veta att det tydligen är vår praktikant som fastnat i knivarna (som skär plasten) i en av emballeringsmaskinerna. Dom åkte till sjukan och sydde ihop honom. Alla fingrar kvar så det är lugnt.