Kan hundar vara långsinta?

Det var en tråkig dag för hundarna igår. Kloklippning och ordentlig tvätt av dem. S skötte kloklippning och shampoonering och jag var bara "fasthållare".
Yolly är så pass ung och orutinerad så hon var det bara att ropa på så kom hon in i badrummet. Hon förknippar iofs inte badrummet med någonting dåligt. Hon brukar hänga där inne när M badar och leker lite med vattnet. Hon håller även koll på mig (läs: duschstrålen, hon älskar vatten) ibland när jag duschar och dörren inte är stängd.
Kia däremot. Hon fattade på en gång att något inte stod rätt till och stack och gömde sig när hon förstod vad som var på G. Så henne fick jag bära in.
Nu till min fundering. När jag kom hem efter att ha umgåtts med Mattias och hans tjej så vägrade Kia komma och hälsa på mig. S sa att hn gjorde samma sak när hon kom hem från trivselkvällen. Nästan som att hon var sur på oss. En riktig fet-diss. Skumt.
Ett annat exempel är pappas Zacko. När jag och S hade Zigge så slutade han tycka om mig (nu har vi slutit fred dock). Han gillar inte valpar och det var som att han tyckte det var ett svek att jag hade skaffat valp. Att han lärde sig förknippa att Zigge kom samtidigt som mig är inte så svårt att räkna ut. Men även när jag kom dit ensam och man hade varit hos mammapappa ett tag så han märkte att Zigge inte var med så ville han ändå inte komma och "prata" med mig. Jag tyckte han verkade långsint och frös ut mig. Så, kan hundar vara långsinta? Kan hundar bli "sura" på människor?