Bänk-SM 2009

Hyrbil från Jokkmokk till Luleå. Sedan flyg till Stockholm. Luften i flygplanet gjorde inte undervärk för luftvägarna direkt. Försökte nonchalera det faktum att jag faktiskt fortfarande kände mig sjuk.

Hyrbil från Arlanda till hotellet i Sundbyberg. Tack till dom som uppfann GPS:en säger jag bara!

Vi åker till en liten (väldigt liten!) pizzeria och äter en ganska sen middag. Emil gnäller för att han är rädd att väga över om han äter för mycket. Jag äter hela pizzan. Köper en macka, yogurt och frukt på statoil innan vi lägger oss i sängarna och tittar på film. Är mätt efter pizzan länge. Har dålig aptit. Går ner och köper kaffe och en Polly-påse. Äter några godisar, en banan och dricker lite sportdryck... mer får jag inte i mig. Christer slocknar före kl tio tror jag. Jag och Emil kämpar lite längre. Vi ser någon film, jag minns inte ens vilken det var. Emil gnäller för att han inte ska få tävla på söndag. han låter lite nervös och tycker det är jobbigt att hålla igen på ätandet.

Jag vaknar kl 02.30. Klarvaken. Illa. Går på toa. Ligger och vrider mig ett tag men somnar till slut om.

Vaknar av att gubben går upp och duschar. Somnar om. Vaknar sedan igen av hans ljuva stämma som berättar att det är dags för frukost. Emil väger sig igen (vägde sig en miljard gånger under helgen). Jag väger mig. Allt lugnt, inte i närheten av att väga över. Äter ändå bara en liten macka och dricker kaffe till frukost. Har ingen lust att ge bort placeringar pga tyngre kroppsvikt om det är det som avgör. Känner mig fortfarande ganska lugnt.

Känns lite virrigt när vi kommer till arenan. Får passerkort och går ner och gör teknisk kontroll av utrustningen. Tar det lugnt. Ingen vet var man ska ta ställningshöjder eller var man ska meddela dom. Jag "screenar" bort det helt och Christer sköter sig exemplariskt och kollar allt sådant åt mig.
Invägning. Vågen stannar på 71,6! Suck. Har alltså gått ner i vikt sedan DM. Inte planerat och inte bra. Lite chockad måste jag säga. Har iofs inte haft så bra aptit när jag varit sjuk men har ändå plågat i mig mat hela tiden... men tydligen för små portioner. För första kontakten med "storfräsarna" ("stjärnorna" i min viktklass) utanför invägningen. De två som senare skulle visa sig bli etta och tvåa i viktklassen står och samtalar. Båda spelar mindgames med varandra. Dom försöker psyka ut varandra ganska rejält. Intressant, men trodde inte sådant förekom i bänkpress och styrkelyft.

Börjar vätska upp ordentligt efter invägning.

Uppvärmningen går bra. Jag känner mig stabil. Speciellt psykiskt. Bra fokus. Känner mig inte det minsta störd eller i obalans trots att detta är första SM jag är på.

Tävling.

Sitter på en stol med jacka runt axlarna först. Börjar sedan vandra när det är 3 lyftare för mig. Gillar att röra mig innan det är dags. Har alltid gjort det, även när jag tävlade i kampsport. Då stod jag hellre i ringhörnan och trampade lite mellan ronderna än satt. Vill att blodet ska pumpa runt lite. Dessutom får jag bättre pepp när jag vandrar.

Blir nervös på riktigt när speakern säger att jag ska göra mig redo (en lyftare för mig). Grymtar och halvskriker för mig själv. Tänker igenom lyftet för mig själv. Fortsätter vandra in i det sista. Nervositeten släpper lite. Nu vill jag ut och få det gjort! Släpp ut mig på podiet! Grym pump i kroppen. tror krille ser det eftersom han uppmanar mig att "spara lite till nästa lyft".

"150kg Klovat och klart för David Stenström". har inget minne av domarens röst men följer hans instruktioner ändå. Tar ner stången lugnt och kontrollerat som vanligt. Får fin träff. Får press-signal och stången kommer upp med (vad jag upplever ialf) en jävla fart. Helt klart mitt bästa lyft någonsin. Så jävla lätt. Känns lite overkligt. Pratar med mig själv hela vägen ut... "så jävla lätt... så jävla lätt...".

Minns inte om jag mötte Christer på väg ut eller om han gick direkt och lämnade in höjningslappen. Går och sätter mig. Får veta att Christer valt 157,5kg som nästa vikt. Det känns helt okej. Första gick ju så lätt så jag känner mig inte orolig.

Samma procedur som innan. När det är tre eller fyra lyft kvar tills jag ska ut börjar jag vandra backstage. Känner mig stabil. Har ingen koll på vad de andra gör eller gjort. ganska blockerad. har för mig att Christer pratar om tröjan men eftersom första lyftet gick så enormt lätt så vill jag inte att vi ska börja pilla med något.

Dags för andra lyftet. Hör brorsan ropa någonstans i publiken, tror att han stod upp och viftade också, släpper dock inte stången med blicken på väg in. tar ner stången. Kanske lite för nonchalant. Har ett svagt minne av att jag låter den "sjunka igenom" ner till bröstet istället för att "möta upp stången med bröstkorgen" vilket gör att stången dippar ner mot magen lite. Inte mycket, förmodligen bara någon cm men det gör ändå att man tappar tryck. Pressar på men tänker för mycket på kraft i starten och pressar rakt upp istället för lite snett bak som jag måste göra. fastnar i det vanliga läget. Bökar en millisekund men känner att jag inte kan rädda det och säger åt passarna att ta stången för att inte slösa energi i onödan. Oväntat att jag skulle missa. Christer har skrivit att han såg lite panik i mina ögon men jag skulle vilja dementera det. Kände absolut ingen panik. var däremot jävligt förvånad.

Sista lyftet minns jag inte mycket av. Lite samma visa som på andra. Är lite tom inför sista. Har inte fullt lika mycket energi i kroppen.

Känner mig ändå nöjd efteråt. Jag hade som mål att pressa 160 kg. Men det målet satt jag innan jag blev sjuk. Nu hade 160kg inte gjort att jag klättrat mer än en placering i listan men det var inte det som var det viktigaste. Är lite besviken över att jag inte ens fick ett personligt rekord. Men jag är sjukt nöjd med laddningen, fokusen mm under tävlingen. På DM kände jag inte igen mig själv. Var så sjukt nervös. Jag var nervös i perioder under SM också. Självklart. Men jag lyckades fokusera och vända det till någonting positivt. Blev extra skärpt kändes det som. På DM blev jag lite instabil tyckte jag. Lite loj.

Det absolut viktigaste för mig var att kvala till SM. Det var mitt stora mål och det fixade jag! Nu har jag fått uppleva en SM-tävling och jag har lärt mig mycket. Kanske kan man ställa högre krav på sig själv på nästa SM (ja det blir fler!).

11 stycken som hade klarat kvalgränsen var anmälda till SM i min viktklass. 8 kom till start (vet inte om de andra alla vägde över eller vad som hände). Jag kom på 7:e plats. Näst sist alltså. Låter inte så mäktigt. Men om man vrider lite på det så skulle man kunna säga att jag är Sveriges sjunde bästa bänkpressare i -75kg klassen... det låter inte helt illa he he he :-)

Måste jobba nu, skriver mer om SM senare.