Bara timmar kvar till start nu. Fucking shit. Klockan är 21.30 fredag kväll. Har varit och ställt ordning i hallen nästan hela dagen. Blev lite längre än jag hade hoppats och trott. Men nu är nog det mesta fixat. Känner mig lite tom i kroppen nu. Lite trött. Har inte ätit "fullt" idag för att inte riskera vikten. Vill inte basta i morgon. Jag ligger bra till så det ska nog inte vara något problem.
Packade alla (hoppas jag!) saker som jag behöver när jag kom hem. Tror inte jag glömt något.
Blir nog en lång tävling i morgon så det blir att ta med mycket att tugga på. Kommer iofs finnas ett superbt fik där men vill ändå ha lite special-grejer med mig.
Hur tror jag det går då? Tjaa, känns som rysk roulette med formen. Har aldrig gjort så här tidigare så jag har ingen aning hur kroppen svarar. Tror det är positivt. Nu menar jag att jag gick på "halvfart" förra veckan och vilat hela den är veckan, det är längre återhämtningstid än jag testat inför tidigare tävlingar.
I böjen är jag orolig för djupet. Har varit min svaga sida på tidigare tävlingar. Men har iofs bytt lite teknik nu så jag borde klara att sätta djupet. Styrkan finns där för dom vikter jag tänker gå på, det är jag ganska säker på. Skulle vara riktigt skönt att få första lyftet godkänt i varje gren så man inte gör någon teknikmiss. Bommar man första blir man stressad och lite orolig för att bomma ut sig.
Bänken känns ganska okej. triceps spökar fortfarande men jag borde få med mig ingångsvikten ialf (vilket räcker till kval om de andra grenarna stämmer). Blir det något mer än ingångsvikten så är det en trevlig bonus, men det är inget jag tagit med i "planen".
Marken känns för första gången som den minst osäkra grenen. Här känns det som jag kan överraska mig själv och alla andra, speciellt om jag kan säkra SM-kval redan i första eller andra lyftet. Om man nu tar sig till marken. Finns alltid en risk att man bommat ut sig före det.
Är jag nervös då? Självklart! Den som inte är det ljuger eller tar inte tävlingen lika seriöst som mig... eller är helt dum i huvudet. Men så länge nervositeten inte går för långt så ser jag det inte som ett problem... det håller en skärpt.
Håll nu tummarna för mig!
fredag 23 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tumme hålles!
Skicka en kommentar