En historia från V-SM.

Den här historien är en (av flera!!) berättelser som troligtvis kostade Christer silvret på V-SM.

Det är dags för Christers tredje bänk. 192,5kg ligger på stången. Det är den vanliga proceduren före lyftet, en eller två saker som vi vet att han behöver fokusera på upprepas igen av mig och Tommy. Sedan springer Tommy runt till framsidan för att kunna filma. Jag stannar med gubben. Smiskar hans rygg lite och nyper honom kärleksfullt (läs: hårt och brutalt) i hans skrynkliga nackskinn.
Lyftet ser ut att gå bra... något segt visserligen och vi skriker som tok. Men Christer stannar inte, han gör inget fel, han bara maler uppåt som en en gammal hydralpress.Men så plötsligt tar passarna stången. Bara någon ynka centimeter från "lockout". Jag fattar inget och blir förbannad men hinner precis sansa mig. Var extremt nära att skrika "VAD GÖR NI?!". Jag stegar istället fram och möter Krille när han är på väg från podiet. Jag söker ögonkontakt med huvuddomaren men misslyckas. Tittar efter kort men ser inga. (Tydligen sa hon "ta stången" men det hörde jag aldrig för att jag skrek så mycket). Säger åt Krille på väg ut att vi måste lämna in en protest. Han säger först nej. Vi går ut.
Där ute kommer Tommy springande i en vansinnig fart. När han närmar sig mig försöker han bromsa men halkar på all magnesium på golvet och är nära att gå omkull. Han säger att juryn muttrat om domslutet och han backar upp mig när det gäller protesten. Christer har i efterhand jämfört Tommys entré med Kramer i serien Seinfeld, och det stämmer klockrent.
Jag är nu "in the zone" och stegar rakt ut i lokalen. Nästa lyftare är redan ute men jag tänker inte på det utan stegar rakt förbi en av kantdomarna. När jag kommer bak mot juryn ser jag att det är två bord (ska bara finnas ett jurybord) och folk vid båda. Jaha? Var fan lämnar man in protesten? jag haffar en domarklädd gubbe som står upp och efter ett kort samtal får Christer ett omförsök beviljat. Dessvärre får han bara fyra minuter på sig så när det väl är dags så orkar han inte vikten denna gång... trots ganska mycket stryk och hets.

Jag tänker fortfarande på denna historia. Mest för att det var ett så solklart fel av domaren och att det kostade oss (Christer) 7,5kg i totalen och troligtvis silvret.

Men minnet av en Kramer-look-a-like som kommer på bredställ genom korridoren är något som alltid kommer att få mig att le.